måndag 19 april 2010

Ny dag...


Idag är det heller ingen vanlig dag, idag är det min älskade kusins födelsedag hurra hurra hurra! Stort Grattis Åsa på 35-årsdagen! Hoppas du får en underbar dag! Puss och kram till dig!

Idag hoppas jag på att dagen blir bättre än vad den verkar at the moment! Tänkte ta mig iväg och träna lite innan jag ska jobba klockan tre.

Det här inlägget vill jag ägna till alla människor som lider av psykiska sjukdomar. Det kan vara depresion, panikångest eller vad som helst. Vi som inte själva har upplevt detta kan omöjligt sätta oss in i hur det känns. Visst har vi väl alla känt oss nere och deppiga och lidit av olika typer av ångest nån gång i livet. Det är dock inte alls jämförbart! Jag har sett det på nära håll och och känner flera med sådana problem och lider vansinnigt med dessa människor och beundrar deras sätt att kämpa för att ta sig igenom dagen! Man önskar att man hade healande händer, man vill bara ta bort deras smärta och obeskrivliga ångest!

Att ta sig igenom en svår sjukdom som dessa är kräver en enorm styrka och mycket stöd och hjälp från anhöriga och andra i sin omgivning! Vissa orkar inte, och väljer en annan utväg...medan andra efter år av slit återigen kan må bra. Och då ska man ha klart för sig att risken för återfall alltid lurar bakom knuten.

Jag hyser stor beundran för er som lever med dessa problem och trots det tar er igenom dag efter dag efter dag, och aldrig ger upp! Fortsätt kämpa, det finns ljus för alla! Kram till er!

En tanke också till dom som inte orkade...så idag går min tacksamhet till livet...

2 kommentarer:

Jenny sa...

Jag fick allt en tår i ögat av detta fina inlägg! Och jag tar åt mig en liten del av den kakan!:) PUSSSS

Kicki sa...

Du skriver så underbara ord! Du är verkligen en empatisk och underbar människa!

Jag läser en bok just nu som heter: "Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva" av Ann Heberlein. Hon är författar, teologi doktor och forskare som lider av den psykiska sjukdomen bipolär typ 2.

Jag har precis börjat läsa den, men den griper tag i mig och jag blir berörd av hennes ord. Precis som du skriver, man kan inte sätta sig in i hur det känns, men jag får en inblick i hennes ångest och kamp för att leva!

kram