Idiot

Idag har inte varit någon bra dag alls...har de lägsta tankar om mig själv och dagen har bestått mestadels av ångest. Det är helt och hållet mitt eget fel och idag anser jag mig själv vara en riktigt korkad idiot, som inte är värd nåt alls. Tragiskt hur man kan vara så jävla trög! Tycker det är synd och fruktansvärt jobbigt att vara så jävla självkritisk och verkligen lida av det. Piss och skit!

Sometimes you just gotta be your own hero and save your own little heart. Because sometimes, the people you can´t imagine living without, can actually live without you... ja, kanske är det på det viset...

kontroll

Jag har så svårt vissa dagar att förstå livet, och det största problemet är väl att det kanske inte är meningen att man ska förstå? Eller? Jag har svårt. Att inte veta varför vissa saker sker eller inte sker eller kommer ske, gör mig stressad. Den stressen i sin tur ger mig ångest de dagar det är som värst. Jag måste få bort mitt kontrollbehov, måste alltså, på riktigt, blir knäpp annars...vill egentligen ha kontroll på allt, shit alltså, hur ska man göra för att vara avslappnad och inte ha kontroll?? Vore en befrielse hur som helst. tja

Whatever happens- happens...

Sometimes we need to stop analyzing the past -stop planning the future -stop trying to figure out precisely how we feel -stop deciding with our mind what we want our heart to feel -sometimes we just have to go with... "Whatever happens-happens"... Lätt som en plätt!

På Av På Av På Av....orka dessa hummörsvängningar! Harmonisk Ångest Harmonisk Ångest...Vill Vill inte Vill Vill inte... Har hittat lite kloka ord som jag ska försöka leva efter så gott jag kan eller åtminstone försöka finna lite hjälp på vägen... Sometimes you have to forget what you want to remember what you deserve... If you canhelp someone else, you´re strong and wise enough to help yourself... Ofta önskar jag att jag hade svaret. Önskar jag kunde veta i förväg vilka konsekvenserna blir. Gör jag rätt eller fel? Hur ska jag veta...

Jaha, den här helgen blev ju inte direkt som man planerat, som vanligt alltså. Fick avbryta en trevlig fest för att besöka akuten och spendera resten av helgen på AVA med ny attack av divertikulit. Tack ska jag ha. Give it to me! Jag är klar, färdig och nu ska jag göra allt för att inget eller ingen skall kunna sparka ner mig längre, nu ska jag nämligen upp igen och där tänker jag stanna. Fan vad en del människor är konstiga. Jag tycker ändå att jag är rätt god människokännare men vissa går inte att läsa och det är surt när man inte blir insläppt, vansinnigt jobbigt. Inget att göra åt dock. Synd. Verkligen synd.

Eminem

Hej! Har kommit på att Eminem har några riktigt bra bitar!! :) Space Bound, Not Afraid och Going Through Changes för att nämna några! Musik hjälper i svåra stunder!! Har tagit tag i några viktiga delar i mitt liv vilket känns skönt. Har försökt reda ut vissa andra saker på ett lite minst sagt annorlunda sätt, får se om det löser sig. The Real Slim Shady...

Har vart hos Eva, Tore och Sandra och träffat Kicki och Klara. Vi blev bjudna på god soppa och hembakat bröd! Kanontrevligt! I övrigt är det som vanligt tycker jag. Tankarna börjar snurra så fort jag kommer hem. Just nu känner jag mig nästan övergiven av någon anledning. Vissa säger att jag tycker för mycket synd om mig själv, kanske är det så, vad vet jag, men det kanske är en bieffekt av att man inte mår så bra? Man kanske inte orkar se positivt på allt? Man kanske tycker att man är värd bättre än så här? Jag vet inte...

Ska bli intressant att se vad det var som hände... Livet går ut på att dela, både glädje och sorg. Det är min grundfilosofi. Inget kan bli lika bra som om man har någon att dela det med.

Man kanske skulle ta och gå ner till arbetsförmedlingen och anmäla sig som arbetssökande, frågan är hur många jobb dom har att förmedla...gud va kul det ska bli Nu har barnen åkt till sin pappa igen och som vanligt blir det tomt, tyst och ensamt. Men det är klart, jag slipper ju ha dåligt samvete över att jag just nu inte är den roligaste och påhittigaste morsan. Jag undrar och undrar över varför vissa gör som dom gör och säger som dom säger. Jag fattar helt ärligt ingenting ibland. Begreppet "snart" har jag märkt, kan i princip metyda hur länge som helst. Allt från 5 minuter upp till typ en vecka drygt i dagsläget, (just i detta sammanhang). Därför tycker jag att vi ska avskaffa det ordet då det endast orsakar förvirring. Exempelvis om jag pratar i telefonen och måste av någon anledning avsluta samtalet, och säger, jag ringer dig snart...då betyder det för mig att jag ringer upp samma dag...så är det inte för alla... Sen funderar jag på om man verkligen kan lita folk, ska jag tro på vad människor säger, eller ska jag utgå från att människan är en lögnare. Borde jag själv sålla bort det jag tror är lögn och hoppas att det är så? Eller missuppfattas allt för mycket som sägs? Jag fattar ingenting. Jag vill tro att människan är en ärlig individ, men jag börjar bli tveksam. Kanske är det som min bror säger att man blir mer och mer jag-centrerad...att man endast gör saker för sin egen vinning?? Mm den tål att tänkas på, själv måste jag iväg nu. Hej

I can't afford this heart Still I am responsible If it will fall apart Believe me, I don't want to go

Vet inte riktigt hur jag ska tolka den här situationen faktiskt, jag är ju för fan ingen tankeläsare! Min tolkning blir att jag helt enkelt inte var så viktig...som jag kanske trodde, eller? Kanske inte rätt läge för en massa gissningar men man undrar ju... Ängslig och fundersam får sätta ord på hur jag känner just nu.

Fick lite energi av killarna på Lustis igår. Love 2 U

Panik, jag glömde panik, som nästan är värst...

Längtan, saknad, ångest. Det brottas jag med om dagarna.

Frustration är exakt vad jag känner. Så mycket känslor, vart ska jag göra av dom?

Vet inte varför jag ens försöker...

Funderar, funderar och funderar. Om jag visste hur det kommer bli om jag gör si och hur det skulle bli om jag gör så...och har det nån betydelse i det långa loppet? Fan

Egentligen vet jag vad jag måste göra...bara sååå svårt och det gör mig så otroligt ledsen. Det finns ingen annan utväg, som det verkar. Tufft och svårt, precis som jag nämnt förut...Förstår att det är kryptiskt och att ni få som läser kanske inte fattar ett skit, men jag kan och vill inte nämna några namn eller utelämna mig helt. Sorry, men så blir det. Jag står inför ett jobbigt beslut som jag egentligen inte vill ta...that´s life tydligen...

Ville bara säga att idag känner jag mig oerhört villrådig, give me a sign!!

Nu mina vänner blir ni snopna va!! Ja, jag skriver igen, men hur länge det blir vet ingen människa. Här händer det grejer, tråkigt och roligt, svårt och lätt. Och ni blir väl inte särskilt förvånade om jag säger att det väger lite åt det svåra tråkiga hållet...det är ju då jag har skrivlust... Idag har jag varit och hämtat hem två underbara små råttpojkar spm är så mysiga! Ungarna har döpt dom till Jocke och Aslan...GLÄDJE! Sen kommer vi till den obligatoriska biten...livet, varför, varför inte? Ska det aldrig vara lätt i livet? Medvind, nedförsbacke. Man tar sig alltid upp igen men det är inte alltid så lätt när man kämpar som ett djur och precis när man är på väg tillbaka till det glada...så kommer nästa snyting. Nu vill jag ha det lätt ett tag, jag vill att det bara ska funka! En sak som är det bästa i livet nu är att mina ungar är så otroligt fantastiska och snälla och lätta nu! Annars hade det inte funkat alls, på riktigt. Jag vill ge, är en givare, men jag vill få tillbaka också, men inte för att jag ger utan för att mottagaren VILL ge...vill att den ska vilja ge lika mycket som jag vill ge, så det nästan bubblar över. Nu är det inte så, frågan är om det kan bli så. Generellt kanske det kan det. Ska man nöja sig för att då får man ju lite i stället för ingenting, eller gör det för ont i längden? Eller kan det bli bra? Svårt val, man har aldrig facit i förväg. Ibland vill jag ha facit, nu vill jag det. Hur ska jag göra? Hur fan ska jag veta hur jag ska göra? Kan någon ge mig facit? Ska sova på saken fast jag vet att det inte hjälper, god natt ändå, kanske ses vi igen...

Lugnare

Nu har det lugnat ner sig på jobbet och jag har hunnit ikapp det jag låg efter, sååå jäkla skönt! Blir galen när det är så mycket så man tappar kontrollen! Nu flyter det på bra igen! :)

Har dragit igång mitt nya fina vita akvarium nu och det blev kanon. Måste dock dra i lite firre med annan färg en röd ser jag...och jag kan tipsa om att inte ha sand i akvariet, för det är så gryyymt jobbigt när man ska tömma det sen, Ja om det dessutom är blandat med grus...och i ett stort akvarium som man ite bara kan vända upp och ner på!!

Påsk på g också, men det kan man inte tro hemma hos oss iaf. Inte tillstymmelse till påskpynt här inte. Vet inte varför, känns som att påsken är för kort för att släpa fram massa pynt tycker jag och grabbarna bryr sig ju inte ett smack!

Meeen nu ska jag i säng! God natt!
Puss

Usel

Har nog aldrig kännt mig så värdelös tror jag. Jag fattar verkligen inte vad som händer! Vad fan kan jag ha gjort för ont? Pallar fan inte mer. På riktigt. Det ena avlöser det andra. Och det ena är troligtvis orsak till det andra och jag vet inte vad jag ska göra? Vad ska jag ta mig till för jag står inte ut. När jag känner att, ja, idag har det kännts skapligt, DÅ kommer nästa käftsmäll. Precis som att jag ska inte komma här och tro att något ska vara bra, lätt, glatt, lyckligt, ååånej, här ska pumpas så mycket skit och olycka det bara går!! Jag är helt tom, och jag undrar om det tomrummet nånsin kommer att fyllas, verkar som att någon/något går och pyser ut energi vartefter. Vill inte mer nu, det räcker.

Hej

Här igen!

Tankeverksamheten fortsätter, men jag blir inte ett dugg klokare. Finaste Mathilda blev Spin-instruktör idag, STORT Grattis, du är fett värd det här! Grymt bra kämpat och modigt!!

Jag har blivit brill-orm idag! Men bara läs...

Nää jag blir inte så mycket klokare av det här idag känner jag. Får bli mer en annan dag. Men tankarna går som vanligt på högvarv...

Ja, en kul sak är ju att vi ska ut på Grappa och käka i morrn med bästa tjixen!

Hej då

Älskar

Jag älskar min kusin Åsa och jag älskar min vän Mathilda. Ni är dom som har funnits för mig hela tiden och stått ut med med att mitt gnäll, tjat och ältande. Inte många i denna värld skulle göra det! Världen skulle vara ett bättre ställa att leva på om det fanns fler som ni. Och ni vet att jag kommer alltid värdera er vänskap högst och kommer alltid finnas för er, dag som natt! Ni måste veta att ni är viktiga för mig! Vad hade jag gjort utan er? Ni är bäst och det är en ära att få vara er vän! Massa kärlek till er!!

Varför?

Varför är ju ett jävligt jobbigt ord, om man inte har svaret! Det jag undrar är ju varför jag blev förvånad?? För varför skulle det gå min väg? Varför skulle jag förtjäna det eller vara värd det? Bittert, ja, det är möjligt men jag bryr mig inte. Martyr, ja, kanske det också, men jag bryr mig inte om det heller för jag kan inte rå för hur jag känner. Och det finns så många saker som jag inte orkar bry mig om för att den lilla energi jag har, ska räcka, till vesäntliga saker och personer. Varför frågar jag mig själv varför?

Snurrigt

Tankar tankar, hela tiden tankar! Släpp mig! Måste få vila, måste få ro! Försvinn allt virrvarr och gör mig fri!

S A K N A R

Just nu saknar jag. Jag saknar som fan.

Här igen...

Ibland känner jag att det var så orättvist. Varför fick jag inte chansen? Var jag inte värd ens en chans? Det värsta är att hur mycket jag än själv tycker det så spelar ju det ingen som helst roll. Det är som det är, och det var som det var, men inte som jag trodde. Man kan fundera över huruvida ältande är bra eller dåligt. Kanske är det både och? Någon sa att man kunde byta ut ordet älta till utvärdera, eller kanske bearbeta...det kanske är samma sak? Det kanske inte är bra att älta i det förflutna, man stjäl ju tid från nuet. Men blir inte nuet bättre om man bearbetat svåra känslor? Annars blir man väl förföljd om man bara trycker bort dom? Vi är väl alla olika såklart, men jag kan inte bara glömma. Jag behöver svar, Ja, jag behöver fanimej svar!! Men hur ska det gå till? Jag har ju inte några svar...Eller gör svaren för ont? Är det värt att få dom ändå? JA! För då kanske man kan släppa och gå vidare. I stället för att bara stå och trampa! Kanske hjälper om jag skriver av mig lite då och då....

What´s the point?

Varför har jag den här bloggen?? Jag skriver ju aldrig, eller jo, det gör jag visst! Jag skriver nästan varje dag. MEN jag publicerar det aldrig. Då kan man ju undra varför. Ja inte vet jag. Har svårt att dra gränsen för vad som faktiskt är för privat. Känslomänniska som jag är så har jag så jävulskt mycket inom mig som jag behöver få ut, men jag vet inte om det här är rätt forum...haha, vilket skämt egentligen, precis som om det är så många som ens läser här??!! Njae, det är lite dubbelt, samtidigt som jag vill tala om för hela världen hur jag känner, eller kanske inte hela världen men...ja, så vill man ju inte vara nån martyr heller och bara gnälla hela tiden...och jag vill inte göra någon illa...

Har varit med om så otroligt mycket och intensivt känslosamma saker de senaste månaderna, som jag inte upplevt under många år sammantaget. Detta har några av mina få utvalda underbara vänner bittert fått erfara...vad skulle jag göra utan er?? Ni vet vilka ni är! All kärlek till er! Håller fortfarande på att laga mig själv från denna milslånga berg och dalbana och jag kan tala om att jag vet att jag lever...

Ibland blir det fel, allt som bara kan gå fel, blir fel och jag tycker inte att jag förtjänade det. Kanske själviskt men jag tycker verkligen inte att jag förtjänade etta. Nu är det kanske tal i gåtor för vissa men då får det vara det. Det är så lätt att hela tiden lägga skulden på sig själv, vad har jag gjort för att förtjäna det här? När man har en sån stark känsla för något och tror till hundra på något, men att det sen visar sig att det inte alls var så, är som att sticka en kniv i hjärtat och veva runt ett par varv, utan att ha någon nål och tråd att laga med, och inget limm, ingen tejp, ingenting, det bara lämnas helt öppet, utan skydd.

Tro och hopp är inga begrepp som jag för tillfället anser vara positiva, vad ska man tro på? Jag kan sträcka mig till att tro på människors godhet. Varför ska jag hoppas? Jo, jag kan hoppas, hoppas att tiden läker. Jag har upplevt ångest och sorg i kombination. Lägg till lite smärta i det. Obeskrivlig känsla jag aldrig förut upplevt. Då handlar det om att bara ta sig igenom dagen. För i morgon känns det bättre...Har fått en liten liten inblick i hur människor med panikångest tampas med, men endast en mikrodel, och det var hemskt nog! Jag ska publicera det här men troligt är att jag ångrar mig och tar bort det sen...hur som helst så får ni ha det så bra alla underbara människor! LOVE

Livet från den ljusa sidan

Nu har jag tröttnat på det här. Ska det vara så här? Nej det ska det inte. Jag, och endast jag, kan bestämma hur jag ska må och leva mitt liv. Vill jag gråta varje dag? Nej. Ibland måste man verkligen rycka sig nackskinnen och ta tag i sig själv, hur jobbigt det än må vara. Att umgås med vänner är fantastiskt och det är vad jag planerar att göra, bortsett från att vara med mina underbara barn naturligtvis, i den mån jag orkar lyfta mig själv vill säga...väger ju fortfarande liite för mycket...

Jag ska således ge mig av till min fantastiskt underbara vän Karin ikväll och hon ska bjussa på lite käk, vilket hon för övrigt äger på, snacka lite skit och kanske dra ner på stan och leva jävlar...måste ju kolla om man är attraktiv på marknaden igen...haha joooråsåatteee...har shoppat lite kläder dagen till är och tamejfan att det är 1980 igen!! Wohoo...

Det känns bra hur som helst att ångesten som infinner sig varenda morgon när man vaknar, faktiskt avtar fram på dagen. Visst kommer den tillbaka med jämna mellanrum men nu har jag klarat mig från att grina ett par dar iaf och det känns otroligt befriande! Det är som dom säger att tiden läker alla "sår"!! Även om man skulle önska att tiden i det fallet skulle gå liiite fortare. Även om man helst skulle vilja stanna kvar i sängen vissa dagar och bara dra täcket över huvet, så försvinner inte den otäcka känslan, därför är det bättre att gripa tag i den och jobba med den i stället eller låta den bara vara...Man blir alldeles förvirrad och galen när det bara kryper i en och man vet inte hur man ska hantera det, och antagligen har kroppen nån form av försvar för rätt vad det är infinner sig ett lugn i en som gör att man kan andas igen. Kanske är det för att orka nästa omgång...

Nu idag ska jag kolla på skidor på tv:n vilket är trevligt, sen ska jag samla energi till ikväll för jag har bestämt att det här ska bli en toppenkväll! Det brukar det bli med älskade Karins sällskap! Idag ska jag se livet från den ljusa sidan och jag hoppas världen visar barmhärtighet mot mig idag och kanske, kanske ska jag slurpa i mig ett par glas vin, dagen till ära. Märk väl att det naturligtvis handlar om lättvin...

Pussar, kramar till er

Lägenhet!

Jag har fått lägenhet!! There is a good...jag fick min kusins lägenhet i Gredby och det känns otroligt skönt att få lite medgång i denna karusell. En trea på 80 kvadrat (har jag för mig) och vi flyttar in troligtvis sista helgen i februari! Ett problem löst då...

Love 2 U

Det förflutna VARNING!! Djupt inlägg...

Vad är det som händer? Jag känner mig anfallen av mitt förflutna...vad betyder det? Långt långt tillbaka, när det hände saker jag inte vill minnas och inte har tänkt på alls på många många år. Varför dyker det upp nu? It´s all comming back to me, och jag gillar det inte...

Betyder det att detta ska bearbetas eller har det ett annat syfte? Säger det mig något? Fattar ingenting...Det får mig att fundera på massa saker som jag egentligen inte har ork till just nu. Men antagligen behöver jag det för att förstå vissa saker om mig själv. Life works in mysterious ways...

Jag gjorde inget fel, ett barn kan inte göra fel, så fel att det inte förtjänar att bli omhändertaget och älskat! Det inte så värst förvånande är ju, att det är uteslutande män som gång på gång visade sig från sin allra sämsta sida...Jag är glad att jag trots allt ändå har en fantastisk mor som uppfostrat mig till den jag är, och utan hennes vägledning hade det troligtvis slutat i katastrof.Hennes betydelsefulla, ständiga närvaro genom hela mitt liv, har i allra högsta grad påverkat hur jag hanterat situationer i livet. Hon lärde mig att man ska säga nej och alltid berätta om något är fel eller om någon gjort mig illa. Hur hade det gått om hon inte lärt mig detta?? Törs inte tänka tanken.

Svek, svek och svek. Så många svek. Varför? Kan som vuxen ännu mindre förstå. Shit, börjar förstå nu hur mycket det faktiskt påverkat mig, är det meningen att jag ska ta tag i det här nu? Nu eller aldrig. Hade ingen aning om att det skulle komma tillbaka och göra sig påminnd så tydligt. Trodde inte att det påverkat nämnvärt. Det bubblar upp så många händelser så jag blir nästan yr. Jag är ju så duktig på att berätta för andra att man måste bearbeta tankar och känslor...Lev som du lär! Det är klart att det kanske är svårt som barn att bearbeta saker...man är ju bara barn...kanske det är därför det kommer tillbaka, när man är vuxen, och nu när man kanske inte är starkast...

Saker som hände är inte saker jag lider av direkt, och har inte varit viktiga, trodde jag. MEN det har uppenbarligen påverkat mig så till vida att min självkänsla i princip är obefintlig. Mitt bekräftelsebehov är ju onormalt, Och DET kan man ju lida av...känslan av att man är är ful. Känslan av att ingen vill ha en, man duger inte. Man har svårt att ta till sig vad folk säger, man tror dom inte. Man tycker inte om sig själv. MÄN, det hanslar såklart om män. Det är generellt. Dock finns det män som funnits i mitt liv som haft betydelse och som jag kunnat lita på. Men det är män som pajat för mig...har aldrig varit så påverkad av detta som nu...är det så att det man inte kan bearbeta som barn, kommer till en som vuxen, och talar om att NU, är det dags att ta tag i det här?? Nu klarar du av det...

Det är ju inte så att detta är det enda jag brottas med direkt men det är inget jag tänker gå in på nu.

Ja, och varför skriver jag det här på min blogg så alla kan läsa undrar ni säkert? Svaret är jag vet inte. Det är inte för att vara martyr, kanske för att jag önskar förståelse, och förlåtelse av er jag inte ägnat den tid till just nu, som jag önskat, för er som verkligen bryr er om mig och hur jag mår...är så tacksam för att ni alla finns men jag har inte energi. Har dåligt samvete för det, för jag bryr mig. Men jag orkar inte just nu. Så till alla er som känner er ignorerade och bortglömda, förlåt, men jag kommer tillbaka och jag hoppas ni finns kvar då...Kanske också en liten vink till er som stänger in och gömmer...ta tag i det, bearbeta och analysera, för det kommer tillbaka, det försvinner inte!

Kärlek

Lägenhet

Idag blev min kusins lägenhet ledig igen så jag kastade in en intresseanmälan direkt. I ärlighetens namn vill jag nog hellre hyra lägenhet än att köpa och dessutom har vi ju inte sett om jag får låna heller...

I morse var det inbrott i ett av radhusen i vårt område. Man hade slagit sönder hela altandörren och länsat hela huset! Helt otroligt att ingen ser eller hör något! Undrar vad som händer med det här området alltså!! Blir ju mörkrädd!

Vill påpeka att jag vill ha sommar också.

I morrn ska jag nog bita tag i vinden och fortsätta renset där, fanns ju en heeel del! Micke har ju varit duktig och målat trappen och fixat så vinden fick bli mitt uppdrag...

Men nu ska jag knyta mig för på morgonen är ögona proppade med grus och jag ogillar det!
God natt då, hoppas på ljuvliga drömmar...

Dålig dag

Idag har varit en bedrövlig dag! Låg, ledsen och jag har kännt mig så ensam, hoppas det blir bättre i morrn!

Nu ska jag iaf dra och kolla på lägenheten igen som jag kollade på i Gredby, jag gillade den och har bokat möte på banken, kanske att man kanske lägger ett bud...

ha en trevlig kväll friends

Låna

Idag har jag varit och kollat på en läganhet i Gredby, en trea. Jag gillade den och vill nog till och med köpa den. Då uppstår troligtvis ett massivt problem...troligt är att jag inte får låna pengar. Av någon bedrövligt korkad anledning ska man kunna betala två månadsavgifter när man redan äger en bostad...och kollar man på min inkomst...ja, man kan säga att då är jag rökt. Det som skulle rädda mig skulle alltså vara att endera få radhuset sålt innan jag kan köpa lägenhet (och det verkar ju kanon för jag och ungarna kan ju bo på gatan tills vi hittar en lägenhet) eller att Micke köper ut mig. Jag blir förbannad helt enkelt men man ska kanske inte måla fan på väggen förrän man pratat med banken, och det finns ju fler banker än en...Fan vilket tråkigt inlägg, skitsamma. För övrigt känner jag mig rätt ensam idag :( inte själv, E N S A M...hoppas det känns bättre i morrn!

För övrigt så har vi börjat rensa på vinden och fyyy f....n va skit man har och leksaker till förbannelse. Varför sparar man all skit??!! Har börjat packa lite prylar också, gäller att förbereda så mycket det går! Tur att man har hjälp med allt det här! Tack till er! Men nu skiter jag i detta för i dag!

God natt

Tornado

Nu ser det ut som en tornado savept in där jag bor och jag vet inte vart jag ska börja! Får panik, har så mycket som SKA göras!! Julen ska bort också och det ska rensas på vinden, det ska målas klart i trappen och sen ska det plockas upp och städas efter tornadon...Hjäääälp! Sen måste jag hitta någonstans att bo också. Vem vet när det dyker upp nåt i områdena man vill bo?? Lite inre stress börjar komma krypandes...

Jaha, ska man äta mat också? Måste ungarna oxå äta? Vaddå rena kläder? Är det nödvändigt? Nej det tycker jag inte. Var är hushållerskan? Hon lyser med sin frånvaro hur som helst...

Mycke gnäll nu...ta för fan tag i saken och sätt fart för det löser INTE sig självt!!! Man kanske skulle fundera ut en bra belöning åt sig själv när man varit duktig...kanske är lättare då, vad vet jag...

Nej nu skiter jag i det här och lyfter mig själv i nackskinnet! Auf vieder seen, typ!
Tack för mig hej!