JAAAAA ÄNTLIGEN !!!

Jag är så ofantligt, jävla fetglad idag! En av mina högsta drömmar har gått i uppfyllelse!! Ord kan inte beskriva min upprymdhet. Jag har väntat och hoppats i flera års tid på detta. Jag kommer dessutom få uppleva det min min allra bästa Åsa, min vän, min svägerska, min syster. Jag har fjärilar i magen och bubblor i blodet, på ett bra sätt. Faktum är jag inte riktigt fått in det än.

JAG SKA PÅ CELINE DION!!!💟💟💟
FATTAR NI??!! CEEEELIIIINE DIIIIOOOON!!!

Denna gigant, bland giganter! En röst som skänkt från ovan och en personlighet varm som en sommardag. En förebild, en idol. Jag ska få uppleva den största! Ödmjuk. 💖💕💓

💖💗💜💙

Sjukt sjukt sjukt

Tack och hej, en sångtjej

PUSS

Bubbel

Nej nu måste jag skriva. Det liksom bubblar i hela kroppen. I morrn visar det sig om en av mina drömmar går i uppfyllelse. Är så otroligt uppspelt och förväntansfull. Vet inte vad jag ska skriva egentligen för jag behöver bara slå ihjäl lite tid. Jag är så sjukt sugen på att smälla i mig en enorm skopa Nutella, men jag ska försöka undvika det. Abstinensen efter socker är inte rolig att tas med.

Tänkte börja ta hand om mig själv även fysiskt. Precis som jag gjort psykiskt. Helt plötsligt ser jag i mitt fejs att under ögonen är jag inte läcker alltså. Mörka ringar och påsar, inte särskilt attraktivt, om jag får säga det själv. Snustorr är jag också, så nu jävlar ska jag köpa lite bra produkter från Jordklok.se där dom har naturliga och mycket veganska produkter. Tiden är kommen då jag inser att JAG måste börja använda antiage-krämer, omg.

För övrigt känner jag mig rätt nöjd med att jag valde en ekologisk ansiktsbehandling idag och åt dessutom sötpotatis, palsternacka och cournbitar till middag. yey.

Måste lägga mig tidigt, 7-16 pass i morgon, det värsta, jobbigaste och tyngsta passet. Jaja det är ett vanligt arbetspass bla bla, men inte på det stället jag jobbar, där borde 75% vara heltid.

Ah men hej och tack, nagellack

Toy Soldiers, Tsunamis och drömmar

Yo!
Hoppas ni mår bra idag! Dags att uppdatera lite, periodare som jag är. Sitter och lyssnar på gamla godingar, hittade nån spellista spotify, så dyker The Pinks upp, med Helena och jag. Klockren. When the children cry, Toy Soldiers mm. Blir lite gråtmild. Många minnen.

Har varit hemma från jobbet några dagar av olika anledningar och ska gå påt igen i morgon. Får se om det går att somna. På tal om att sova så har jag börjat drömma om att jag hamnar mitt i en tsunami, och jag hittar inte mina barn. Tror jag tidigare beskrivit vad betydelsen kan vara om man tror på drömtolkning. Skillnaden den här gången var att jag parallellt drömde att jag var på ett annat ställe där man hade byggt hus på ett sätt som skulle klara av tsunamis. Mycket märkliga byggnader, men ändå ett skydd. Om jag då ska tolka detta lite snabbt själv, så tror jag att det finns inslag i mitt liv som fortfarande skapar kaos, och tankar och känslor dyker upp, som jag inte är van vid, men att jag nu har byggt upp ett eget skydd, har skapat någon form av strategi för att hantera det. Flummigt?

Nåväl, idag har varit en rätt bra dag. Har fått ansiktsbehandling så nu jäklar är jag fräsch som en nyponros. Nu ska jag ner i tvättstugilugan så ni får klara er själva!

Puss på läppen, åk till kläppen.
äh dålig

Jakten på bekräftelse

Kan man leva utan bekräftelse? Mår vi så mycket bättre av bekräftelse? Är vi på ständig jakt? Ja, jag kan bara tala för mig själv, men jag har i hela mitt liv jagat bekräftelse. Jag har aldrig begripit vad för bekräftelse och varför. Inte för att jag vet om det spelar någon roll men jag vill gärna tro det. Det ständiga sökandet är rätt utmattande och ger inte alltid ett gott resultat. Vad är man ute efter, jo att man vill ha bekräftelse på att man duger som man är. Jag har alltid velat att alla ska tycka om mig vilket jag fattar nu, är larvigt befängt, det går ju liksom inte. MEN det är ok! Jag behöver inte vara alla till lags för att vara omtyckt, det räcker med att vara jag, och gillar man inte det så får man låta bli.

När man kommit till den punkten så borde man ju vara nöjd och inte söka mer bekräftelse. Men så enkelt är det ju naturligtvis inte, man måste nämligen bli påmind lite då och då. (satan vad det kliar på min gaddning nu!! Stickspår, det händer...) När man väl blir bekräftad, man kanske får en massa likes på sin nya fina profilbild på facebook eller bra respons på en selfie på Insta, kanske man till och med får en livekomplimang, blir man nöjd då? Mår man bättre i själen? Ja, jag tycker nog det.

Visst, massa likes och komplimanger här och där men hur är det med bekräftelsen av sig själv? Bekräftar jag mig själv? Berömmer jag mig själv, står jag naken framför spegeln och ser en vacker kvinna? Klart man kan vara nöjd med prestationer om man gör något bra, men kan man berömma sin person? Ja, det kan man men det är fanimej inte så lätt! Ibland kan jag tycka att jag är en bra människa. Det kan ibland kännas präktigt men då får det vara det. Jag vill vara god, och jag kan tycka att jag oftast är det. Så, nu har jag gett mig själv lite bekräftelse. Vilket väger då tyngst? Min bekräftelse eller er? De flesta skulle nog svara er. Borde det inte vara tvärt om? Är inte jag den viktigaste i mitt liv? Är det inte mig själv jag borde tycka allra mest om?

Nu har jag bara matat på med massa ord och tankar och vet egentligen inte om det finns nån röd tråd men så får det bli iblan när man bara vill få ur sig lite känslor. Undrar för övrigt hur många likes man behöver för att känna att man är bekräftad...mm kanske inte så viktigt trots allt. Nu måste jag smörja armen innan jag blir galen!

tack och bock, egochock

Bucketlist

Jag ska snart fylla 42 år och först nu har jag lärt känna mig själv på riktigt, jag har fått en helt ny syn på livet, en helt annan förståelse. Att ha lärt mig hur man gör när man bryr sig om sig själv har varit en viktig milstolpe. Vissa överlever cancer, bilolyckor eller andra tragiska händelser, och av det får de en ny livssyn. För mig var det panikångest som förändrade mitt liv. Ingen nyhet för er som följt mig ett tag. Jag fick en andra chans och jag känner att jag vill göra det bästa av livet som återstår. Våga chansa, våga vinna. Nu ska jag se till att jag ska må bra och endast det bästa är gott nog.

Jag vill leva som att det inte finns i morgon, ta dagen som den kommer, men utan att känna stress. Vara lycklig. 

Jag har börjat skriva ner lite grejer på ett papper, som jag vill göra innan jag blir ängel, en bucketlist.( Ni som sett filmen vet.) Igår kunde jag bocka av en händelse på listan. Jag har tatuerat mig. Eller snarare Carolina på Fairytail Tattoo har tatuerat mig. Jag ritade upp en bild på hur jag ungefär ville ha den, sen gjorde hon den till ett konstverk.

Jag ville gadda något som betyder mycket för mig och det första är ju naturligtvis mina barns namn. Sen valde jag att göra sommarblommor. Jag älskar blommor, har alltid gjort, och just sommarblommor är det fullt av i mitt inre happy place, dit jag beger mig när jag behöver få lugn, ro och glädje. Där håller sig ångesten på avstånd.  Nu för tiden tycker jag att det mesta med naturen är så vackert. Dessutom fick det plats en trollslända, som också har viss betydelse för mig. Nu har jag allt detta vackra och betydelsefulla på min underarm, för alltid. Underbart.  Ett enkelt sätt att le.

Kram på er och ha en fin helg!

Tacksamhet

På hösten för snart två år sen var min önskan att få må bra och ha lite flyt i tillvaron. Jag tänker ofta tillbaka på hur illa det var. Jag kände att allt gick emot mig, ingenting blev som det skulle.  Idag ser det lite annorlunda ut. Jag vaknar inte illamående och med en ångestklump i magen. Jag behöver inte oroa mig över om jag kommer klara av dagen, klara av jobbet, klara av barnen och klara av mig själv. Hela dagar passerar utan att jag gråter hejdlöst. Livet har vänt, jag har med näbbar och klor kämpat och slitit för att ta tillbaka mitt liv. Jag klarade det. Ibland tror jag knappt det är sant. Jag trodde inte det var möjligt, att man kunde hitta så mycket styrka när livet bara var ett svart hål. Är så oerhört stolt över mig själv som klarat denna tunga resa. 

Vägen har varit lång och krokig med massa hinder och fallgropar, men jag nådde fram, jag gav inte upp. Jag ska återigen påpeka att jag inte klarat detta utan er som funnits vid min sida, och inte heller hade det gått utan terapeuten och medicinen. Inte nog med att jag tog tillbaka livet, jag har lärt mig en massa om mig själv på vägen, lite klyshigt men sant. Jag kan se tillbaka långt i tiden, till min barndom och när jag var tonåring och fortfarande en ung dam. Jag kan förstå mig själv nu, vilket jag inte kunde då. Nu vet jag varför jag var som jag var. Befriande känsla. Jag har också lärt mig att jag själv är viktigast i mitt liv. Det innebär att jag borde ta väl hand om mig själv och tycka om mig själv. Jag har lärt mig hur man gör det men jobbar på det varje dag. 

Trodde inte det var möjligt att man kan tänka på sig själv i första hand, och till och med vara lite egoistisk, utan att det är något fult. Jag har sänkt kraven på mig själv massor, sänkt mina förväntningar på både mig själv och andra.

Nu, idag, njuter jag av varje dag. Jag kan gå till jobbet och veta att jag kommer fixa det, och dessutom göra det bra. Jag har en sagolik relation med mina barn, som jag är så tacksam för. Jag känner glädje och lycka, och Jag har fått ro i själen, äntligen.

 Jag mår bra nu. Jag har flyt. Livet är vackert och jag är så tacksam. 

Skit

Så här en halvtimme innan tandläkaren är jag inte helt nöjd med mitt beslut att inte avboka tiden. Det ska väl vara själva fan vad tankar och känslor ställer till det. Andas djupt, håll dig lugn, inget kan hända, det är inte farligt! Slå ångesten på truten!

Kämpa, lev idag!