Sommar på bild

Blandad kompott

Nu har Göran kommit hem. Han gjorde en tappning på ryggmärgsvätska och ska på återbesök om tre månader för att se om det är vätskan i hjärnan som orsakat hans knasigheter. Han har under dessa tre månader körförbud vilket roar honom måttligt. Vi andra är rätt nöjda med det.

Jag kan också förtälja att jag lagt ner LCHF metoden då det inte gav några som helst resultat efter tre veckor. Då tröttnar jag. Det innebär inte att jag kommer att börja vräka imig kolhydrater för jag tror fortfarande att man inte ska äta för mycket av det! Vad jag ska göra för att få bort dessa kilon vet jag inte riktigt än men däremot har jag tänkt fråga min goda vän Kicki om vi ska spela lite badminton för det är jag väldigt sugen på plötsligt! Vad säger du Kicki? Är du på G?

Sen var det ju fest,om man kan kalla det fest, hos Palle i fredags. Det blev ingen fest som sådan, vilket jag hade trott men kvällen blev en trevlig tillställning ändå!! Mycket god paj bjöds det på och jordgubbar och glass. Åkte inte därifrån förrän strax före två så nog var det trevligt allt! Tack chicks! Måste upprepas! Och du Palle, jag vill ha uppdatering från dig och din fina present...

Till sist kan jag meddela att jag har SEMESTER!! Ha en fortsatt skön vecka! Kraaam

Svärfar

Svärfar är nu inlagd på strokeenheten fast han inte har haft det. Man har hittat några gamla infarkter i hjärnan och man kan även se att kamrarna med vätska är lite förstorade. Det kan skapa tryck i hjärnan. Han har oxå genomgått ett kognitivt test som inte gick bra alls enligt honom själv. Läkarna vet inte än vad som orsakar hans bekymmer och fler tester skall göras. Bla ska dom ev göra e tappning av ryggmärgsvätska och ev en magnetröntken. Blodprover skall tas för att leta om det finns indikationer på begynnande demens eller Alsheimers (hur det nu stavas?) Det bästa vore ju om det var vätskan i hjärnan som var boven i dramat för då skulle man bara tappa ur den. Demens är ju mindre kul. Ha en skön sommardag!

Hej hopp

Kommunal Sjukvård

Min svärfar har känt sig dålig under en tid och har den sista veckan blivit sämre. Han glömmer saker och är stel och vinglig. Dessutom är han helt orkeslös! Vi är fundersamma om det kan vara någon liten stroke eller propp eller något liknande. Han får en telefontid med sin läkare som råder honom att söka akut. Hans dotter skjutsar upp honom ungefär vid 17 tiden. Väntrummet är fullkomligt proppat med människor och det tar ungefär en timme tills han ens kan registrera sig i luckan. Sköterskan letar efter en stol åt honom med tanke på att han är ganska vinglig. Han får sitta i korridoren och vänta. Han får veta att han snart ska få komma in. Dottern åker då hem. Göran (svärfar) skulle ringa när han fick veta något mer. Vid 22 tiden ringer han. Han sitter fortfarande på sin stol i korridoren...Vad sköterskan menade när hon sade snart, är svårt att veta...Men en misstänkt stroke är väl tydligen inte allt för viktig.

Klockan ett i natt ringde han hem till sin sambo och då hade han fått träffa en läkare som inte tyckte det verkade vara något större fel på honom och den slutsatsen drar han efter att ha lyssnat lite på honom! Följaktligen verkade det som att han ändå skulle läggas in och få en datortomografi idag. Konstigt att man lägger in någon som det inte är något större fel på och dessutom bokar en datortomografi...och där tog informationen slut. Fortsättning följer...

Varför ska det vara så svårt?

Varför ska det vara så svårt att gå ner i vikt? Hatar gud mig eller varför straffar han mig på det här sättet? Alla andra går ner typ 4 kilo på två veckor av den här dieten, inte jag. Varför ska det vara så svårt? Min kropp gråter, mitt hjärta gråter, min hjärna gråter. Jag längtar efter att få vara fin, att slippa skämmas, att känna att det är okej att ligga på stranden bland folk utan att känna sig som ett äckel. Jag längtar efter att kunna köpa kläder, inte på "BIG"avdelningen, kläder som passar, kläder som man inte ser gravid ut i. Varför ska det vara så svårt? Jag vill bara känna mig fin. Behöver inte vara nån skönhetsdrottning, bara lite fin. Det jag ser i spegeln är vidrigt. Jag vill gömma mig så ingen ser. Jag skäms. Tänk positivt säger jag till andra, tänk om jag kunde göra det själv. Men det finns inget positivt med att se ut så här och det finns inget positivt att inte gå ner i vikt när man anstränger sig. Andra är fetare jag vet men det gör inte mig smalare. Inget är rättvist här i världen, alla har vi våra bekymmer, stora som små. Många tycker kanske att det inte är så stort problem men när man blir hämmad i vardagligt liv ser jag det som ett problem. Jag vill bara vara och känna mig fin. Varför ska det vara så svårt?

Piplisa kanske många säger men ni vet inte, ni vet inte hur det känns...

Pisk

Måste man piska mattor halv nio på morgonen? Min granne måste tydligen det! =O/

2 veckor

Nu har det gått två veckor med LCHF och vågen står på 2 hekto plus. Jag känner mig oerhört besviken och ledsen. Hade hoppats att ha tappat något kilo i allafall när jag trots allt kört stenhårt med detta. Trodde på det här till 100%! Efter att ha vräkt i sig massor med kolhydrater dagarna i ända till att inte äta några alls tycker man att det borde hända något! Jag småäter inte heller vilket jag gjorde ideligen förut. Nu har jag blivit lite piggare så jag har börjat promenera lite också. Känns dock deppigt.

Midsommar var trevlig. Jag och Kicka åkte med barnen till Vilsta för att dansa kring stången men bägge ungarna vägrade så vi tog lite lotter i stället och ungarn vann lite nallar. Sen hoppade dom lite hoppborg men sen stack vi hem till oss och käkade lite midsommarmat, och då var morfar och Micke också med förstås. Vi klarade oss skapligt från regnet tycker jag.

Idag vet jag inte riktigt vad vi ska göra. Farmor och farfar kommer hem idagmen jag vet inte riktigt när, kanske vi hälsar på dom. Ungarna har pratat om att dom vill fiska också så vi får se.
Ha en trevlig söndag!

Fett äcklad

Tyvärr backade min nya återförsäljare ur, jättetråkigt men hon kanske vill registrera sig vid ett senare tillfälle. Sen måste jag ta tillbaka lite av det jag skrivit i tidigare inslag om maten jag äter...jag börjar faktiskt bli riktigt äcklad av allt fett man ska pula i sig. Frågan är om det här är rätt för mig!? Men vilka är alternativen? Viktväktarna? Nja, känns inte rätt. Har gjort det ett par gånger och visst går man ner men man går upp igen och dessutom är det ganska jobbigt att hålla på och räkna och spara och bonuspoints dagarna i ända! Har någon något bra förslaag? Det går inte bara att hålla igen, det måste vara något radikalt! Hjäääälp. Jag kanske ska börja spara till en fettsugning och bukplastik i stället. Im out of here!

Tjing

Tålamod och midsommar

Fortfarande ingen förändring på vikten....kul, tålamodet börjar tryta kan jag säga! Det är inte så att jag har problem egentligen med maten jag äter för det är god mat. Saknar bara allt det andra så mycket och än så länge känns det lite krångligt. Svårt att hitta på vad man ska äta. Det har man ju iofs annars också. Jag kämpar på.

I morrn är det midsommar! Hoppas det blir fint väder. Har inga direkta planer men vi ska nog sticka iväg till något midsommarfirande med Kicka på dagen i alla fall. Jag tänker äta sill och POTATIS iallafall! Kanske till och med en janssonklick...


HA EN TREVLIG MIDSOMMAR ALLESAMMANS!! KRAM

Duktig!

Jag måste bara berömma mig själv lite grann...Har ju jobbat i helgen och det innebär ju att det inte direkt kommer nyttiga prylar på rullbandet...chips, dricka , godis, wienerbröd som jag även då bakar...ja ni fattar. Dom som känner mig skapligt känner ju till att jag gillar sånt lite grann...Dessutom kostade godiset 30:- kilot så jag roffade åt mig ett par kilo till min familj. Inte EN ENDA godisbit slank ner i min mun trots att jag var så sugen så jag skulle kunnat kapa av mig fingret för att få en liten bit! Man vill nästan börja tjura. Att sen veta om att det ligger 2 kilo smarrigt godis i skåpet...vad gör man inte för sin familj och kanske lite för att straffa någon ...inte mig själv dårå.

Idag har jag plockat undan, dammsugit och tvättat golven här nere, samtidigt som jag hela tiden tvättar. Caiza är här och leker med mina barn och jag lovade att dom skulle få lite godis efter maten. Då skall det delas upp i tre lika delar och jag bara känner godisdoften i mina smaklökar....inte EN ENDA den gången heller! Snacka om att man måste motstå frestelser hela tiden. I måndags var jag med min kära kollega Anna på en fp och sen hade hon lite info att ge mig och då föreslog hon tingsgårdens café. Där finns inte alls något gott fikabröd och bakelser...ja, jag tog en loka med citron! Lite tufft är det när det dessutom inte händer ett piss med mitt fett på kroppen men jag kämpar på ett tag till. Livet leker...

Ciao!

Glad och positiv

Det känns som det varit lite deppiga inlägg sista tiden och det beklagar jag. Jag menar det finns ju positiva ting också här i världen! Idag till exempel har jag haft en företagspresentation som resulterade i en ny återförsäljare! Tack för det! Fantastiskt kul! Det ska bli kul att komma igång igen efter en litet lam tid...men så är det med allt, upp och ner! Har fått jättebra tips och coaching av min fantastiska upline också vilket alltid är trevligt! Har också levererat lite produkter. En framgångsrik dag kan man säga. Och jag fortsätter med mitt LCHF och ser vart det leder...och tack så mycket till er som peppar och hjälper mig! Och du Kicki, russin är inte bra! Man får äta produkter som har max 5g kolhydrater/100g! Russin har många många. Det spelar ingen roll om det är långsamma eller inte. NO CARBS!

LCHF

Okej, nu är det så här. En vecka har gått och jag hr bara ätit fett och protein och inga kolhydrater. Till en början gick det bra som ni säkert läst i tidigare inlägg. Även om jag lyckats hålla mig ifrån kolisarna så har jag haft andra besvär...ont i skallen nästan varje dag, snustorr hud framför allt runt ögonen, hård i magen och förbannat trött. I helgen har dessutom sötsuget smygit sig på. Skulle kunnat hugga av lillfingret för lite godis...Jag vill summera första veckan som ganska jobbig med mycket uppoffringar och visst, många av er tycker att vaddå, det kan väl inte vara så svårt...jag kan säga att det går bra att säga så om man aldrig haft problem med varken vikt eller sockerbehov! För mig ÄR det mycket uppoffringar även om ni tycker att jag är pipig! Man kan ju tycka att det kan vara värt besväret när siffrorna på vågen blir lägre. Nu är det så att efter en vecka har vågen rört sig 1 hekto, åt FEL håll!!! Så jävla kul! Jag begär inte att man ska tappa flera kilo på en vecka men kanske ett halft eller nåt! lite som gör att man kan hålla uppe motivationen...för nu är det riktigt nära att jag skiter i det här! Varför ska det vara så svårt?! Jag ska fortsätta men det känns motigt. Lite pepping kanske skulle hjälpa...

Ha en fantastisk Måndag!

Perspektiv på Livet

http://wwwc.aftonbladet.se/ljudbildspel/niklas/

Ibland kan man behöva sätta sig ner och fundera på hur lyckligt lottad man faktiskt är. Man kanske väger några kilon för mycket, känner sig trött och seg, taskigt med pengar, vad det än nu må vara så finns det dom som har det sämre. Man ska kanske inte jämföra sig med andra men det kan kanske hjälpa en att uppskatta det man har vilket jag tror man glömmer bort ibland. En del har inte samma tur, endel får inte samma chans. Niklas fick varken en chans eller hade tur...

LCHF

Nu har jag ätit LCHF mat sedan i söndags och tänkte bara underrätta er om hu det går. Jag känner mig inte särskilt sugen på att småäta faktiskt vilket förvånar mig aningen. Kanske litet sug på kvällarna framför tvn. Inte heller någon superlängtan efter att pula i mig snacks eller godis och sånt och det är ju fantastiskt. Dock är jag fruktansvärt trött!!! Kan somna stående och orkar tamejfan ingenting! Dessutom har jag blivit väldigt hård i magen... Det känns också lite knepigt att vräka i sig fett och man blir lite äcklad faktiskt så jag äter inte så mycket som dom egentligen menar att man ska! Vikten kan jag inte säga något om än för den har pendlat både upp och ner med en 2-kilos marginal. Jag kämpar på och har stora förhoppningar att tappa dom kilon jag vill och det är nu 14 kilo.



Slut för idag! Puss

Regn

Ja, fem läsare är det ju värt att skriva för....klart det är. Det är ju värdefulla läsare eller hur!! Nu har båda ungarna sommarlov och det är ju spännande...med tanke på att Micke ska sova på dagarna också. Han jobbar ju natt. Personligen tycker jag att det kunde vara lite varmare ute och inget regn...det blir lättare att hitta på saker då. Man kan ju inte åka till busborgen varje dag.

Nu var det ju ingen som hade någon kommentar som kunde hjälpa mig men jag beslutade mig ändå att börja med LCHF. Det känns lite avigt dock att peta i sig så mycket fett! Blir lite äcklad faktiskt men jag äter rätt mycket grönsaker till. Jag vet faktiskt inte vad mer jag ska skriva idag...Julius verkar vara i en rätt dålig period nu igen...blir arg oerhört lätt och är vansinnigt lättstött. Det gäller verklugen att liga steget före och lirka som bara den! Han har säkert hamnat i obalans nu när skolan är slut. Det är en stor omställning för honom även om han kanske tycker den är positiv... Stora förändringar har ju han väldigt svårt att hantera. Men man får försöka bita ihop. Ha en härlig regnig dag!

Kramar till alla

Läsare

Skulle vara kul och veta ungefär vilka som läser min blogg....vet inte hur man ställer in sånt...Läser du min blogg?

LCHF

Jag läser en bok om LCHF metoden. Det är en "kostvariant" där man utesluter klhydrater men äter mer fett. Har inte kommit så långt i boken än men jag tror jag ska prova iallafall. Det känns som att nåt drastiskt måste göras. Jag har avfärdat denna "metod" förr av den enkla anledning att jag älska potatis av alla slag. Fungerar det här sättet att äta på och samtidigt gå ner i vikt så är jag beredd att prova en period. Tror att det dessutom kan få bort mitt ständiga ät-sug jag har. Är det någon som har erfarenheter att dela med sig är jag tacksam eller andra funderingar och tankar. Tell me!

En Ängel

Du gav mig massor av glädje och du gav många stunder av skratt. Jag bevarar minnen av dig som en skatt. Du betydde något, du gjorde skillnad. Jag saknar dig fortfarande och kan inte förstå och inte heller acceptera. Det känns orättvist och konstigt. När sjukdomen grep tag i dig med sina ondskefulla klor, gav du ändå aldrig upp! Du kämpade in i det sista. Du är en hjälte och även om du förlorade den tuffaste matchen ,är du för mig alltid en vinnare! Vila i frid min kära morbror. Vi möts igen....

Diagnos eller inte?

Nu skulle jag vilja starta en lite diskussion om föregående inlägg, utredningen. Som jag skrev blev Micke och jag tillfrågade om vi ville att remiss skickas till BUP för att få en nogrann utredning av ADHD och en diagnos ställd(hon får ej ställa den). Vi vill alltså det så vi på bästa möjliga sätt kan hjälpa honom att få det så bra det är möjligt och underlätta hans skolgång så mycket vi kan. Jag menar att det är lättare om man vet och lättare att underlätta för alla i hans omgivning. Att skapa någon form av förståelse tror jag kan hjälpa. Det är okunskap som skapar problem tycker jag och om jag kan bidra med kunskap till omgivningen tror jag det bara har fördelar. Men om det ska ske måste jag ju ha den kunskapen själv. Dessutom tror jag att man har mer rättigheter med en diagnos. Nu är det så att inte alla tycker på det viset. Till exempel finns det en person (Vad jag vet) som inte skulle fortsätta utredningen. Nu är det ju svårt att uttala sig när man inte sitter i den sitsen men hur som helst så menar den här personen att det är negativt med en diagnos. Följderna kan bli att föräldrar inte vill att deras barn får leka med honom då och att barnet får en stämpel, att dom "buntar ihop" alla ADHD barn på söderskolan, det är bättre att bara låta det vara. Jag har svårt att själv förstå det resonemanget men alla tycker ju olika och har rätt till det. Självklart vet Micke och jag vad vi vill och tycker precis lika men jag skulle vilja veta lite vad ni tycker! Diagnos eller inte? Vilka för och nackdelar finns?

Ha en bra dag gott folk!
Kram

Grundutredning klar

Hej Hopp!

Idag har jag och Micke pratat med barnpsykologen som gjorde en grungutredning på Julius. Hon hade sammanställt alla tester och intervjuer och på så sätt kommit fram till att det finns problematik som tyder på ADHD. Man kan säga att det inte är några tveksamheter över resultatet. Micke och jag fick förstås se det också. Detta leder då till att remiss skickas till BUP om föräldrarna vill det, för en mer noggrann utredning. Det vill vi. Det är dom som ställer eventuell diagnos. Jag känner en viss lättnad över att jag inte varit helt ute och cyklat i min egen bedömning, dock inte förvånad. Fortsättning följer...

Är han inte vansinnigt söt den lilla busen...

Nu tror jag att jag har bestämt mig för att stryka sjuksköterska och chansa på att jag kommer in på beteendevetare. Blir jag inte antagen får jag väl jobba på och söka till våren igen. Jag ska i alla fall jobba med Forever så mycket jag kan. Börjar i kväll då vi har en affärspresentation i lokalen. Nu när skolan är slut också så finns det lite mer tid.

Ha det gott i sommarvärmen för snart är den borta igen...