Livet från den ljusa sidan

Nu har jag tröttnat på det här. Ska det vara så här? Nej det ska det inte. Jag, och endast jag, kan bestämma hur jag ska må och leva mitt liv. Vill jag gråta varje dag? Nej. Ibland måste man verkligen rycka sig nackskinnen och ta tag i sig själv, hur jobbigt det än må vara. Att umgås med vänner är fantastiskt och det är vad jag planerar att göra, bortsett från att vara med mina underbara barn naturligtvis, i den mån jag orkar lyfta mig själv vill säga...väger ju fortfarande liite för mycket...

Jag ska således ge mig av till min fantastiskt underbara vän Karin ikväll och hon ska bjussa på lite käk, vilket hon för övrigt äger på, snacka lite skit och kanske dra ner på stan och leva jävlar...måste ju kolla om man är attraktiv på marknaden igen...haha joooråsåatteee...har shoppat lite kläder dagen till är och tamejfan att det är 1980 igen!! Wohoo...

Det känns bra hur som helst att ångesten som infinner sig varenda morgon när man vaknar, faktiskt avtar fram på dagen. Visst kommer den tillbaka med jämna mellanrum men nu har jag klarat mig från att grina ett par dar iaf och det känns otroligt befriande! Det är som dom säger att tiden läker alla "sår"!! Även om man skulle önska att tiden i det fallet skulle gå liiite fortare. Även om man helst skulle vilja stanna kvar i sängen vissa dagar och bara dra täcket över huvet, så försvinner inte den otäcka känslan, därför är det bättre att gripa tag i den och jobba med den i stället eller låta den bara vara...Man blir alldeles förvirrad och galen när det bara kryper i en och man vet inte hur man ska hantera det, och antagligen har kroppen nån form av försvar för rätt vad det är infinner sig ett lugn i en som gör att man kan andas igen. Kanske är det för att orka nästa omgång...

Nu idag ska jag kolla på skidor på tv:n vilket är trevligt, sen ska jag samla energi till ikväll för jag har bestämt att det här ska bli en toppenkväll! Det brukar det bli med älskade Karins sällskap! Idag ska jag se livet från den ljusa sidan och jag hoppas världen visar barmhärtighet mot mig idag och kanske, kanske ska jag slurpa i mig ett par glas vin, dagen till ära. Märk väl att det naturligtvis handlar om lättvin...

Pussar, kramar till er

Lägenhet!

Jag har fått lägenhet!! There is a good...jag fick min kusins lägenhet i Gredby och det känns otroligt skönt att få lite medgång i denna karusell. En trea på 80 kvadrat (har jag för mig) och vi flyttar in troligtvis sista helgen i februari! Ett problem löst då...

Love 2 U

Det förflutna VARNING!! Djupt inlägg...

Vad är det som händer? Jag känner mig anfallen av mitt förflutna...vad betyder det? Långt långt tillbaka, när det hände saker jag inte vill minnas och inte har tänkt på alls på många många år. Varför dyker det upp nu? It´s all comming back to me, och jag gillar det inte...

Betyder det att detta ska bearbetas eller har det ett annat syfte? Säger det mig något? Fattar ingenting...Det får mig att fundera på massa saker som jag egentligen inte har ork till just nu. Men antagligen behöver jag det för att förstå vissa saker om mig själv. Life works in mysterious ways...

Jag gjorde inget fel, ett barn kan inte göra fel, så fel att det inte förtjänar att bli omhändertaget och älskat! Det inte så värst förvånande är ju, att det är uteslutande män som gång på gång visade sig från sin allra sämsta sida...Jag är glad att jag trots allt ändå har en fantastisk mor som uppfostrat mig till den jag är, och utan hennes vägledning hade det troligtvis slutat i katastrof.Hennes betydelsefulla, ständiga närvaro genom hela mitt liv, har i allra högsta grad påverkat hur jag hanterat situationer i livet. Hon lärde mig att man ska säga nej och alltid berätta om något är fel eller om någon gjort mig illa. Hur hade det gått om hon inte lärt mig detta?? Törs inte tänka tanken.

Svek, svek och svek. Så många svek. Varför? Kan som vuxen ännu mindre förstå. Shit, börjar förstå nu hur mycket det faktiskt påverkat mig, är det meningen att jag ska ta tag i det här nu? Nu eller aldrig. Hade ingen aning om att det skulle komma tillbaka och göra sig påminnd så tydligt. Trodde inte att det påverkat nämnvärt. Det bubblar upp så många händelser så jag blir nästan yr. Jag är ju så duktig på att berätta för andra att man måste bearbeta tankar och känslor...Lev som du lär! Det är klart att det kanske är svårt som barn att bearbeta saker...man är ju bara barn...kanske det är därför det kommer tillbaka, när man är vuxen, och nu när man kanske inte är starkast...

Saker som hände är inte saker jag lider av direkt, och har inte varit viktiga, trodde jag. MEN det har uppenbarligen påverkat mig så till vida att min självkänsla i princip är obefintlig. Mitt bekräftelsebehov är ju onormalt, Och DET kan man ju lida av...känslan av att man är är ful. Känslan av att ingen vill ha en, man duger inte. Man har svårt att ta till sig vad folk säger, man tror dom inte. Man tycker inte om sig själv. MÄN, det hanslar såklart om män. Det är generellt. Dock finns det män som funnits i mitt liv som haft betydelse och som jag kunnat lita på. Men det är män som pajat för mig...har aldrig varit så påverkad av detta som nu...är det så att det man inte kan bearbeta som barn, kommer till en som vuxen, och talar om att NU, är det dags att ta tag i det här?? Nu klarar du av det...

Det är ju inte så att detta är det enda jag brottas med direkt men det är inget jag tänker gå in på nu.

Ja, och varför skriver jag det här på min blogg så alla kan läsa undrar ni säkert? Svaret är jag vet inte. Det är inte för att vara martyr, kanske för att jag önskar förståelse, och förlåtelse av er jag inte ägnat den tid till just nu, som jag önskat, för er som verkligen bryr er om mig och hur jag mår...är så tacksam för att ni alla finns men jag har inte energi. Har dåligt samvete för det, för jag bryr mig. Men jag orkar inte just nu. Så till alla er som känner er ignorerade och bortglömda, förlåt, men jag kommer tillbaka och jag hoppas ni finns kvar då...Kanske också en liten vink till er som stänger in och gömmer...ta tag i det, bearbeta och analysera, för det kommer tillbaka, det försvinner inte!

Kärlek