Du gav mig massor av glädje och du gav många stunder av skratt. Jag bevarar minnen av dig som en skatt. Du betydde något, du gjorde skillnad. Jag saknar dig fortfarande och kan inte förstå och inte heller acceptera. Det känns orättvist och konstigt. När sjukdomen grep tag i dig med sina ondskefulla klor, gav du ändå aldrig upp! Du kämpade in i det sista. Du är en hjälte och även om du förlorade den tuffaste matchen ,är du för mig alltid en vinnare! Vila i frid min kära morbror. Vi möts igen....
3 kommentarer:
Gumman, tänker på dig!
Många många kramar
Ahh, tack hjärtat! Men det var ett tag sen han gick bort. Ville bara bevara hans minne! Ska kanske förtydliga det i texten...kram på dig
Det där berörde mig Luddis, verkligen fint skrivet! Jag tror han finns med dig överallt och vakar över dig! <3
Skicka en kommentar