Jag ska snart fylla 42 år och först nu har jag lärt känna
mig själv på riktigt, jag har fått en helt ny syn på livet, en helt annan
förståelse. Att ha lärt mig hur man gör när man bryr sig om sig själv har varit
en viktig milstolpe. Vissa överlever cancer, bilolyckor eller andra tragiska
händelser, och av det får de en ny livssyn. För mig var det panikångest som
förändrade mitt liv. Ingen nyhet för er som följt mig ett tag. Jag fick en
andra chans och jag känner att jag vill göra det bästa av livet som återstår.
Våga chansa, våga vinna. Nu ska jag se till att jag ska må bra och endast det
bästa är gott nog.
Jag vill leva som att det inte finns i morgon, ta dagen som
den kommer, men utan att känna stress. Vara lycklig.
Jag har börjat skriva ner
lite grejer på ett papper, som jag vill göra innan jag blir ängel, en bucketlist.(
Ni som sett filmen vet.) Igår kunde jag bocka av en händelse på listan. Jag har
tatuerat mig. Eller snarare Carolina på Fairytail Tattoo har tatuerat mig. Jag ritade upp en bild på hur jag ungefär ville ha den, sen gjorde hon den till ett konstverk.
Jag ville gadda något som betyder mycket för mig och det
första är ju naturligtvis mina barns namn. Sen valde jag att göra sommarblommor.
Jag älskar blommor, har alltid gjort, och just sommarblommor är det fullt av i
mitt inre happy place, dit jag beger mig när jag behöver få lugn, ro och
glädje. Där håller sig ångesten på avstånd.
Nu för tiden tycker jag att det mesta med naturen är så vackert.
Dessutom fick det plats en trollslända, som också har viss betydelse för mig. Nu
har jag allt detta vackra och betydelsefulla på min underarm, för alltid.
Underbart. Ett enkelt sätt att le.
Kram på er och ha en fin helg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar