Jakten på bekräftelse

Kan man leva utan bekräftelse? Mår vi så mycket bättre av bekräftelse? Är vi på ständig jakt? Ja, jag kan bara tala för mig själv, men jag har i hela mitt liv jagat bekräftelse. Jag har aldrig begripit vad för bekräftelse och varför. Inte för att jag vet om det spelar någon roll men jag vill gärna tro det. Det ständiga sökandet är rätt utmattande och ger inte alltid ett gott resultat. Vad är man ute efter, jo att man vill ha bekräftelse på att man duger som man är. Jag har alltid velat att alla ska tycka om mig vilket jag fattar nu, är larvigt befängt, det går ju liksom inte. MEN det är ok! Jag behöver inte vara alla till lags för att vara omtyckt, det räcker med att vara jag, och gillar man inte det så får man låta bli.

När man kommit till den punkten så borde man ju vara nöjd och inte söka mer bekräftelse. Men så enkelt är det ju naturligtvis inte, man måste nämligen bli påmind lite då och då. (satan vad det kliar på min gaddning nu!! Stickspår, det händer...) När man väl blir bekräftad, man kanske får en massa likes på sin nya fina profilbild på facebook eller bra respons på en selfie på Insta, kanske man till och med får en livekomplimang, blir man nöjd då? Mår man bättre i själen? Ja, jag tycker nog det.

Visst, massa likes och komplimanger här och där men hur är det med bekräftelsen av sig själv? Bekräftar jag mig själv? Berömmer jag mig själv, står jag naken framför spegeln och ser en vacker kvinna? Klart man kan vara nöjd med prestationer om man gör något bra, men kan man berömma sin person? Ja, det kan man men det är fanimej inte så lätt! Ibland kan jag tycka att jag är en bra människa. Det kan ibland kännas präktigt men då får det vara det. Jag vill vara god, och jag kan tycka att jag oftast är det. Så, nu har jag gett mig själv lite bekräftelse. Vilket väger då tyngst? Min bekräftelse eller er? De flesta skulle nog svara er. Borde det inte vara tvärt om? Är inte jag den viktigaste i mitt liv? Är det inte mig själv jag borde tycka allra mest om?

Nu har jag bara matat på med massa ord och tankar och vet egentligen inte om det finns nån röd tråd men så får det bli iblan när man bara vill få ur sig lite känslor. Undrar för övrigt hur många likes man behöver för att känna att man är bekräftad...mm kanske inte så viktigt trots allt. Nu måste jag smörja armen innan jag blir galen!

tack och bock, egochock