Nu mina vänner blir ni snopna va!! Ja, jag skriver igen, men hur länge det blir vet ingen människa. Här händer det grejer, tråkigt och roligt, svårt och lätt. Och ni blir väl inte särskilt förvånade om jag säger att det väger lite åt det svåra tråkiga hållet...det är ju då jag har skrivlust... Idag har jag varit och hämtat hem två underbara små råttpojkar spm är så mysiga! Ungarna har döpt dom till Jocke och Aslan...GLÄDJE! Sen kommer vi till den obligatoriska biten...livet, varför, varför inte? Ska det aldrig vara lätt i livet? Medvind, nedförsbacke. Man tar sig alltid upp igen men det är inte alltid så lätt när man kämpar som ett djur och precis när man är på väg tillbaka till det glada...så kommer nästa snyting. Nu vill jag ha det lätt ett tag, jag vill att det bara ska funka! En sak som är det bästa i livet nu är att mina ungar är så otroligt fantastiska och snälla och lätta nu! Annars hade det inte funkat alls, på riktigt. Jag vill ge, är en givare, men jag vill få tillbaka också, men inte för att jag ger utan för att mottagaren VILL ge...vill att den ska vilja ge lika mycket som jag vill ge, så det nästan bubblar över. Nu är det inte så, frågan är om det kan bli så. Generellt kanske det kan det. Ska man nöja sig för att då får man ju lite i stället för ingenting, eller gör det för ont i längden? Eller kan det bli bra? Svårt val, man har aldrig facit i förväg. Ibland vill jag ha facit, nu vill jag det. Hur ska jag göra? Hur fan ska jag veta hur jag ska göra? Kan någon ge mig facit? Ska sova på saken fast jag vet att det inte hjälper, god natt ändå, kanske ses vi igen...