Här igen...

Ibland känner jag att det var så orättvist. Varför fick jag inte chansen? Var jag inte värd ens en chans? Det värsta är att hur mycket jag än själv tycker det så spelar ju det ingen som helst roll. Det är som det är, och det var som det var, men inte som jag trodde. Man kan fundera över huruvida ältande är bra eller dåligt. Kanske är det både och? Någon sa att man kunde byta ut ordet älta till utvärdera, eller kanske bearbeta...det kanske är samma sak? Det kanske inte är bra att älta i det förflutna, man stjäl ju tid från nuet. Men blir inte nuet bättre om man bearbetat svåra känslor? Annars blir man väl förföljd om man bara trycker bort dom? Vi är väl alla olika såklart, men jag kan inte bara glömma. Jag behöver svar, Ja, jag behöver fanimej svar!! Men hur ska det gå till? Jag har ju inte några svar...Eller gör svaren för ont? Är det värt att få dom ändå? JA! För då kanske man kan släppa och gå vidare. I stället för att bara stå och trampa! Kanske hjälper om jag skriver av mig lite då och då....