Varför är ju ett jävligt jobbigt ord, om man inte har svaret! Det jag undrar är ju varför jag blev förvånad?? För varför skulle det gå min väg? Varför skulle jag förtjäna det eller vara värd det? Bittert, ja, det är möjligt men jag bryr mig inte. Martyr, ja, kanske det också, men jag bryr mig inte om det heller för jag kan inte rå för hur jag känner. Och det finns så många saker som jag inte orkar bry mig om för att den lilla energi jag har, ska räcka, till vesäntliga saker och personer. Varför frågar jag mig själv varför?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar