Jag är trött, tålamodet är slut, jag vill bara grina. Jag är ledsen, jag är rädd, ängslig och orolig, jag är utmattad och orken tryter. Jag är pigg, jag gillar, jag berömmer och älskar. Jag är glad, jag ler och skrattar, jag ger komplimanger och flirtar. Kaos blir ordet.
Konstigt kanske, ja, men det är så det känns...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar