Jag har lite funderingar på syskon och deras relationer till varandra! Jag vaknar nästan varje morgon av att mina små änglar bråkar och gapar och skriker åt varandra! Det är för mig obegripligt att man kan vara så elak mot sin egen bror! Nu är ju jag inte uppväxt med syskon så jag vet ju inte liksom, min lillbror kom ju först när jag var 11 år och nästa när jag var 14! Dessutom bodde vi inte under samma tak.
Hur mycket spelar åldersskillnaden in? Eller spelar den ingen roll? Och spelar könen någon roll? I mitt fall vill jag mena att den gör det. Kan jag som mamma förhindra att dom blir fiender som vuxna, eller kan jag inte alls påverka deras relation på det sättet? Man tycker att ungarna ska reda ut sina problem själva så gott det går men jag har oerhört svårt att veta vart gränsen går. Uppenbarligen tycker jag inte lika som någon som är uppväxt med syskon, Som kan mena att det är helt naturligt att slå och sparka varandra, och kalla varandra för både det ena och det andra!!! Självklart skiljer sig syskonrelationer sig enormt, det fattar ju jag oxå men jag kan ändå inte förlika mig med att syskon kan vilja göra varandra så illa!
Finns det syskon som inte slåss? Varför vill man se sitt syskon gråta? Äh jag fattart inte! Nu ska jag fixa lite käk till de bråkande brorsorna! På återseende!
Puss
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar