Ibland känner jag mig så jävla präktig. Är jag präktig? Alltid ska jag göra rätt och och säga dom rätta sakerna...jag kan spy på mig själv ibland. Alltid så förstående, andras behov först...mina behov då?? Dom skiter vi i för jag är så jävla präktig och ska alltid gör allt rätt. Jag vet inte om jag vill det längre...men vad händer då? Vad händer om jag bara ska bry mig om vad jag vill och vad jag känner och göra som jag vill?? Gör jag andra illa då, om jag inte tar hänsyn. Mår man bättre då? Är jag inte präktig längre då? Jag är bara så trött på att göra rätt när det är nåt helt annan jag kanske egentligen vill...
Tänk om jag skulle göra någon annan illa...kan man leva med det? Antagligen. Det är ju för fan så många andra som gjort mig illa, och vissa utan att ens bry sig...Gör det något om jag nån endaste gång gör medvetet fel och råkar göra illa någon på vägen, för att jag vill göra som jag känner och inte vad som är rätt??? Jag vet inte. Blir jag en sämre människa då? Jag vet inte. Törs jag prova? Jag vet inte...
Har samvetet något med det här att göra? Är det samvetet som gör att man blir präktig? Gör man hela tiden rätt för att annars får man dåligt samvete? Är samvetet alltid bra? För mig själv alltså? Jag är tveksam. Ibland kanske det vore skönt att slippa samvetet. Eller om man ändå ska ha dåligt samvete kan man väl se till att det är befogat, eller?? Nej fya fan va trött jag blir. Skulle nån gång bara vilja skita i samvetet, släppa taget om präktigheten och bara leva, vara fri i själen. Kan man göra så? Jag vet inte...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar