måndag 11 mars 2013

Hello!

Nu är jag igång igen! Och jag ska säga det på en gång att ni som vart här förut vet att jag inte skriver särskilt kontinueligt och det vill jag framförallt informera nya läsare om, rätt vad det är slutar jag bara att skriva, så ni vet, men sen går det några veckor, kanske månader, så kommer suget tillbaka igen. Kanske ska se detta som en nystart! Vi har ett nytt år och 2012 lägger jag bakom mig och ser helst inte tillbaka på det året alls! Jag vill också hälsa eventuella nya läsare välkomna! Vill man, får man gärna lämna en kommentar,om man anser att det finns nåt att kommentera vill säga...

Just nu är jag på väg tillbaka till livet, tillbaka till mig själv, till den som jag egentligen är, till den som jag letat efter men inte hittat. Jag har fått mycket hjälp på vägen, främst av mig själv men också av kurator och naturligtvis av underbara vänner och familj...utan dom hade det aldrig gått. Jag är inte framme än, det går långsamt men jag är på väg. Att kunna känna mig glad igen, genuint glad är som en befrielse. Inspirationen är på väg tillbaka. Jag hade ingen energi alls, och när jag tänker tillbaka bara några månader så kan jag knappt förstå hur illa det faktiskt var. Jag vill aldrig tillbaka dit. Har aldrig mått så kasst i hela mitt liv. Att ha ångest varje dag och känna att all energi man har måste gå till att bara ta sig igenom dagen är en kamp. En dag utan gråt var en skaplig dag. En dag då jag "ville" kliva ur sängen, var en skaplig dag. Bra dagar fanns inte, bara mindre dåliga...jag kan faktiskt känna mig stolt över att jag klarade av det, jag överlevde.

Det finns inte ord som kan beskriva vilken tacksamhet jag känner till dom människor som funnits för mig hela vägen, som stått ut med mitt tjat, ältande och grinande för jag har inte gett särskilt mycket tillbaka. Har inte haft mycket att ge. Jag känner mig uppriktigt varm i själen över er som hjälpt mig helhjärtat och tack också till er som jag vet har funnits där men som jag inte orkat släppa in...Nu är tanken att gå in i 2013 med nya ögon, nya tag och ny energi och förhoppningsvis lite gladare toner här i bloggen...(lovar inget dock...)och för att det inte ska bli som att läsa en novell här nu så ska jag ge mig för den här gången. Idag går min kärlek till ER som stått vid min sida...
Take care now, bye bye then...

1 kommentar:

Mathilda sa...

<3 Du är stark, starkare än du tror! Och vänner är till för att lyfta upp en när man inte riktigt orkar själv, när man inte vill mer. Det är då dem ska rycka in och se till att göra sitt bästa för att det ska bli en bättre väg tillbaka! Love you, hun!