Kan inte hjärta och hjärna nån gång komma överrens? Kan dom inte tycka lika? Måste dom motarbeta varandra? Tycker det blir så jobbigt...Vilken ska jag lyssna på?? Idag har jag ett litet återfall av lite allt möjligt. Tankarna far omkring åt alla hålla och kanter, trots att jag senast i morse blev påmind att det inte hjälper ett skit. Ja, att grubbla alltså. Det blir ju som det blir, som det är meningen att det ska bli liksom. Jag sätts ordentligt på prov hela tiden och visst, det gör mig starkare, absolut, men ibland skulle jag vilja kunna bara glida med liksom, utan hinder.
Men jag vet att det inte funkar så, men idag är en sån dag som jag vill beklaga mig lite igen. Jag vet att jag måste ha tålamod och jag vet att allt kommer bli bra, tids nog :) Lite tårar så känns allt lite lättare. Vissa dagar mår jag så bra så jag glömmer bort att jag är så skör, men dessa dagar gör mig direkt påmind om att det är lång väg kvar, trots att jag kommit sååå långt, och det är jag både stolt och glad över :) Det är ju underbart de dagar som är bra och nu för tiden är dom dagarna många fler än dom dåliga och DET är en oerhörd lättnad.
Nu ska jag inte babbla på mer, hoppas ni alla får en underbar fredag!
Puss o kram på er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar