Dagens flesta av dagens timmar har svept förbi. Jag har sovit bort kanske sex av dom, och vaknat med ångest varje gång. Jag hinner andas lite mellan varven då det tack och lov går i vågor. Illamåendet gör att jag inte får i mig nåt att äta, trots att jag är hungrig, knepigt.
Det jobbiga är ju tankarna och känslorna som jag måste brottas med. Hoppas så otroligt mycket att jag mår bättre i morgon när jag slår upp mina gröngråblå.
Jag saknar mina barn så otroligt mycket men vill samtidigt inte att dom ska se sin mamma må dåligt. Tur att barnens far fattar vad detta handlar om, det hjälper mycket! För övrigt är det underbart att jag har så oerhört mycket stöd av er alla, Det hjälper och jag är oändligt tacksam!!
Ångest...vilket jävla påfund, att man kan må så sjukt fysiskt dåligt av en känsla, en ofarlig känsla, helt sinnes!
Kärlek till er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar