För en vecka sedan bestämde jag mig för att halvera min medicindos. Jag tyckte jag mådde bra och tänkte att jag har bra kontroll och vet hur jag ska hantera ångesten. Det har gått bra fram tills nu. Inatt faktiskt. Kände hur den smög sig på. Första jag tänkte: Nej, faaan, jag som hade trott att det skulle bli såååå bra. Somnade om och vaknar med den där äckliga känslan, som jag hade glömt bort hur vidrig den är. Får springa på toa flera gånger, och jag ligger och skakar.
Okej, nu måste jag fokusera. Hur har jag lärt mig att jag ska göra, jo andas, bege till min inre styrkeplats. Men va fan har jag gjort?? Nu börjar också destruktiva tankar och känslor återuppstå. Varför gör jag så här? Varför får jag för mig att halvera dosen när jag mår bra?? Jag börjar bli stabil och då ska jag förstöra allt igen. Fan så dumt. Hur kan jag göra så här mot mina barn? Nu kommer ju dom komma i obalans igen. Nu ska dom behöva se sin mamma må dåligt igen. Hur jävla dum får man bli?
Idag skulle jag städa och snygga till hemma för ikväll kommer barnen hem. Som jag längtat. Dom kommer vara här när jag kommer hem från jobbet ikväll. Klarar jag av att jobba? Tänk om jag bryter ihop på jobbet, eller får en panikångestattack där?
Ja nu är allt det här sånt jag får jobba så jävla hårt för att skjuta undan, för verkligheten ser ju ut på ett annat sätt.
Jag valde ju inte att sänka dosen för att jag skulle må sämre, eller för att det skulle bli skit för mina barn. Att inte klandra och döma sig själv är så fantastiskt svårt. Det här visar också tydligt hur mycket medicinen faktiskt har hjälpt mig och fortfarande gör.
Idag gick jag upp till min "normala" dos, och hoppas för allt jag är värd att det stabiliseras jävligt snabbt igen.
Tack för allt stöd. Återkommer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar