Längtan, saknad, ångest. Det brottas jag med om dagarna.

Frustration är exakt vad jag känner. Så mycket känslor, vart ska jag göra av dom?

Vet inte varför jag ens försöker...

Funderar, funderar och funderar. Om jag visste hur det kommer bli om jag gör si och hur det skulle bli om jag gör så...och har det nån betydelse i det långa loppet? Fan

Egentligen vet jag vad jag måste göra...bara sååå svårt och det gör mig så otroligt ledsen. Det finns ingen annan utväg, som det verkar. Tufft och svårt, precis som jag nämnt förut...Förstår att det är kryptiskt och att ni få som läser kanske inte fattar ett skit, men jag kan och vill inte nämna några namn eller utelämna mig helt. Sorry, men så blir det. Jag står inför ett jobbigt beslut som jag egentligen inte vill ta...that´s life tydligen...

Ville bara säga att idag känner jag mig oerhört villrådig, give me a sign!!

Nu mina vänner blir ni snopna va!! Ja, jag skriver igen, men hur länge det blir vet ingen människa. Här händer det grejer, tråkigt och roligt, svårt och lätt. Och ni blir väl inte särskilt förvånade om jag säger att det väger lite åt det svåra tråkiga hållet...det är ju då jag har skrivlust... Idag har jag varit och hämtat hem två underbara små råttpojkar spm är så mysiga! Ungarna har döpt dom till Jocke och Aslan...GLÄDJE! Sen kommer vi till den obligatoriska biten...livet, varför, varför inte? Ska det aldrig vara lätt i livet? Medvind, nedförsbacke. Man tar sig alltid upp igen men det är inte alltid så lätt när man kämpar som ett djur och precis när man är på väg tillbaka till det glada...så kommer nästa snyting. Nu vill jag ha det lätt ett tag, jag vill att det bara ska funka! En sak som är det bästa i livet nu är att mina ungar är så otroligt fantastiska och snälla och lätta nu! Annars hade det inte funkat alls, på riktigt. Jag vill ge, är en givare, men jag vill få tillbaka också, men inte för att jag ger utan för att mottagaren VILL ge...vill att den ska vilja ge lika mycket som jag vill ge, så det nästan bubblar över. Nu är det inte så, frågan är om det kan bli så. Generellt kanske det kan det. Ska man nöja sig för att då får man ju lite i stället för ingenting, eller gör det för ont i längden? Eller kan det bli bra? Svårt val, man har aldrig facit i förväg. Ibland vill jag ha facit, nu vill jag det. Hur ska jag göra? Hur fan ska jag veta hur jag ska göra? Kan någon ge mig facit? Ska sova på saken fast jag vet att det inte hjälper, god natt ändå, kanske ses vi igen...