Usel

Har nog aldrig kännt mig så värdelös tror jag. Jag fattar verkligen inte vad som händer! Vad fan kan jag ha gjort för ont? Pallar fan inte mer. På riktigt. Det ena avlöser det andra. Och det ena är troligtvis orsak till det andra och jag vet inte vad jag ska göra? Vad ska jag ta mig till för jag står inte ut. När jag känner att, ja, idag har det kännts skapligt, DÅ kommer nästa käftsmäll. Precis som att jag ska inte komma här och tro att något ska vara bra, lätt, glatt, lyckligt, ååånej, här ska pumpas så mycket skit och olycka det bara går!! Jag är helt tom, och jag undrar om det tomrummet nånsin kommer att fyllas, verkar som att någon/något går och pyser ut energi vartefter. Vill inte mer nu, det räcker.

Hej

Här igen!

Tankeverksamheten fortsätter, men jag blir inte ett dugg klokare. Finaste Mathilda blev Spin-instruktör idag, STORT Grattis, du är fett värd det här! Grymt bra kämpat och modigt!!

Jag har blivit brill-orm idag! Men bara läs...

Nää jag blir inte så mycket klokare av det här idag känner jag. Får bli mer en annan dag. Men tankarna går som vanligt på högvarv...

Ja, en kul sak är ju att vi ska ut på Grappa och käka i morrn med bästa tjixen!

Hej då

Älskar

Jag älskar min kusin Åsa och jag älskar min vän Mathilda. Ni är dom som har funnits för mig hela tiden och stått ut med med att mitt gnäll, tjat och ältande. Inte många i denna värld skulle göra det! Världen skulle vara ett bättre ställa att leva på om det fanns fler som ni. Och ni vet att jag kommer alltid värdera er vänskap högst och kommer alltid finnas för er, dag som natt! Ni måste veta att ni är viktiga för mig! Vad hade jag gjort utan er? Ni är bäst och det är en ära att få vara er vän! Massa kärlek till er!!

Varför?

Varför är ju ett jävligt jobbigt ord, om man inte har svaret! Det jag undrar är ju varför jag blev förvånad?? För varför skulle det gå min väg? Varför skulle jag förtjäna det eller vara värd det? Bittert, ja, det är möjligt men jag bryr mig inte. Martyr, ja, kanske det också, men jag bryr mig inte om det heller för jag kan inte rå för hur jag känner. Och det finns så många saker som jag inte orkar bry mig om för att den lilla energi jag har, ska räcka, till vesäntliga saker och personer. Varför frågar jag mig själv varför?

Snurrigt

Tankar tankar, hela tiden tankar! Släpp mig! Måste få vila, måste få ro! Försvinn allt virrvarr och gör mig fri!

S A K N A R

Just nu saknar jag. Jag saknar som fan.

Här igen...

Ibland känner jag att det var så orättvist. Varför fick jag inte chansen? Var jag inte värd ens en chans? Det värsta är att hur mycket jag än själv tycker det så spelar ju det ingen som helst roll. Det är som det är, och det var som det var, men inte som jag trodde. Man kan fundera över huruvida ältande är bra eller dåligt. Kanske är det både och? Någon sa att man kunde byta ut ordet älta till utvärdera, eller kanske bearbeta...det kanske är samma sak? Det kanske inte är bra att älta i det förflutna, man stjäl ju tid från nuet. Men blir inte nuet bättre om man bearbetat svåra känslor? Annars blir man väl förföljd om man bara trycker bort dom? Vi är väl alla olika såklart, men jag kan inte bara glömma. Jag behöver svar, Ja, jag behöver fanimej svar!! Men hur ska det gå till? Jag har ju inte några svar...Eller gör svaren för ont? Är det värt att få dom ändå? JA! För då kanske man kan släppa och gå vidare. I stället för att bara stå och trampa! Kanske hjälper om jag skriver av mig lite då och då....